Bättre sent än aldrig!

Jaha här kommer ett inlägg om varför allt tog slut så plötsligt och vad det berodde på och även en del svar på olika frågeställningar som jag tillsammans med Gustav plockat fram.

Den 14:e Februari körde jag mitt sista träningspass och allt kändes hur bra som helst. Vi hade ca 2,5 månad kvar av projektet och vi hade börjat diskutera hur passen skulle utformas och för att citera Gustav: Du kommer hata mig i sista fasen... Det skulle nämligen vara väldigt mycket crossfit inspirerat. Tankarna som for runt i mitt huvud var lite blandade eftersom jag visste att det skulle ge grymma resultat men jag skulle få slita rejält. Helgen kom och jag kände mig riktigt pigg men hade lite annat planerat så det blev inga träningspass.

Måndagen jobbade jag som vanligt för att sedan gå direkt ner till brandstationen för övning följt av materialvård och det var under tiden på stationen som jag började känna mig dålig i form av frossa och huvudvärk. När jag vaknade på tisdagen mådde jag fortfarande dåligt och blev hemma från jobbet och låg i stort sett bara stilla i soffan och symptomen hade bytts ut mot halsont och feber. Det kändes som en typisk influensa men så på onsdagskvällen fick jag en skum smärta i bröstet och vid varje hjärtslag kom det som en liten smärtpik kan man säga. Funderade över om jag kanske hade sträckt mig eller något så smörjde på lite liniment men efter en timme utan att det lättat så bestämde jag mig för att kolla upp det så det blev en tur in till sjukhuset.

Väl inne på sjukhuset blev det lite väntan på undersökning och när det väl var gjort var dom ganska snabbt säkra på att det rörde sig om en hjärtmuskelinflammation. Jag blev inlagd och fick vara kvar en vecka. Under denna veckan togs en massa prover och det gjordes ultraljud och magnetröntgen på hjärtat, det hade blivit förstorat och fått en nedsatt funktion med ca 30% det hade däremot inte blivit någon vätskeansamling i hjärtat vilket kändes skönt. Man tog även odlingar på mina halsbakterier och det visade sig till slut att det var ett halsflussvirus som gått ner o satt sig på hjärtat och läkarna har helt slagit bort att det hade något att göra med träningen. Det var som dom sa bara ren jävla otur vilket känns väldigt skönt på ett sätt.

I skrivande stund har jag fortfarande inte fått börja jobba men ska börja halvtid på måndag vilket ska bli grymt skönt. Träningen har legat helt nere fram till för kanske två veckor sedan då jag fick börja träna lite lätt med lite mer krävande motionspass kan man säga. Har genomfört ett nytt ultraljud och även ett arbetsekg som jag väntar på svar från och jag hoppas att jag snart får dra igång på allvar igen. Om ett par månader ska jag även göra en ny magnetröntgen av hjärtat för att se om det ser normalt ut igen.

Frågeställningar:

Levde de 3,5 månaderna och Gustav upp till mina förväntningar?
Jag har inget att klaga på för fem öre. Eftersom jag känner Gustav sen tidigare så vet jag ju rätt väl hur han är som person men inte i sin roll som PT. Min uppfattning av Gustav i just den rollen är klockren, han förstod sig verkligen på mig och hur jag menade och vad jag ville ha ut av detta samarbetet. Han pushade mig till nya gränser men höll samtidigt tillbaka mig i rätt lägen så man inte skulle dra på sig någon skada eller sjukdom. Kunde aldrig drömma om att det skulle bli såhär bra, tiden med Gustav har ändrat min uppfattning på träning och framförallt gett mig sjukt mycket mer kunskap om hur jag ska göra i framtiden när det gäller både träning och kost. Jag känner mig mycket piggare och är rätt övertygad om att jag i framtiden kommer att leva ett mycket hälsosammare liv än tidigare tack vare alla byggstenar jag fått genom vårt samarbete.

Hur gick det med de uppsatta målen?
Ja det fanns ju ett antal konkreta mål som skulle nås under denna tiden var tanken och målet i bänkpress klarades redan efter 2,5 månad (från 90 kg till 110 kg). Utöver det så är det bara ett mål till som jag vet att jag klarade och det är knäböj från 100 kg till 130 kg. Övriga mål kan jag inte säga så mycket om mer än att målet i marklyft sakta men säkert kom närmare o närmare...

Viktigaste sakerna jag lärt mig under den här tiden?
Tekniken skulle jag säga,bara genom att förbättra den i typ alla övningar så gick allt mycket bättre. Jag har även fått en mycket intressant inblick i hur allt fungerar tillsammans vilket är något man egentligen aldrig tänkt på tidigare. Kosten går ju inte utesluta även om det var något jag inte hade tänkt lägga så mycket fokus på från början, men där har jag mycket bättre koll på hur jag ska göra nu och i framtiden för min resa har bara börjat!

Vad har varit det roligaste/tråkigaste under denna tiden?
Tråkigast är kanske den lättaste frågan att svara på och det är ju helt klart att vi aldrig kunde slutföra och få se vilka resultat en lite halvtjock kille med rätt hjälp och lite vilja kunde ha åstadkommit på 6 månader.

Roligast är svårare och jag kan inte säga något direkt tillfälle utan det måste bli hur man liksom kommit in i allt från teknik, förståelse för kroppen och såklart hur kosten påverkar saker och ting.

Varför tog samarbetet slut så plötsligt?
Ja det är som läkarna sa en ren jävla otur att ett halsflussvirus gick ner och satte sig på hjärtat vilket gav mig en hjärtmuskelinflammation och med tanke på vilken tid det tar att återkomma till full fart efter det så valde vi att bryta. Det har nu gått drygt 2 månader sen jag insjuknade och som ni säkert alla förstår går de ju inte bara hoppa in där vi var den 18:e Februari när jag väl får köra på för fullt igen. Vill verkligen trycka lite extra på att läkarna helt har slagit bort att hjärtmuskelinflammationen jag fick har något att göra med träningen!

Nu när det är dags att runda av detta sammanfattande inlägget så vill jag be om ursäkt speciellt till Gustav men även er andra för att det dragit ut så på tiden med detta inlägg men att gå från stenhård träning och må hur bra som helst till att knappt kunna gå ner till affären har tagit hårt på psyket och det är först nu när jag börjat komma igång igen som jag känner att jag kunde göra ett inlägg som förklarar allt på rätt sätt!

Givetvis vill jag tacka Gustav för allt han gjort för mig hittills men vi är inte klara, vi har ett möte inplanerat redan på fredag så jag säger bara: ni har inte sett det sista av mig var så säkra på de; min resa bara har börjat!